Video Nasties – moral panic censorship and videotape

Sverige, december 1980. Det är en kall vinterkväll och en samling oroliga politiker och föräldrar har samlats i en TV studio i Stockholm för att diskutera ett område som gör dem djupt oroade. Förtexterna till programmet Studio-S rullar och några minuter senare har programledaren Göran Elvin varnat känsliga tittare, innan en serie klipp från filmer som The Boogyman, Texas Chain Saw Massacre och The Toolbox Murders sänds ut till tv-tittarna. Utbildningsminister Jan-Erik Wikström blir så äcklad av det han sett att han tycker de bakom filmerna bör man hänga en kvarnsten kring deras hals och sänka dem i havets djup. Ett uttalande som han fortfarande står fast vid idag.

Efter programmet uppstår moralpanik och polisen genomför en serie razzior och gör beslag mot videouthyrare i kampen mot det ondskefulla videovåldet. Programmet och dess efterspel skapade i sin tur en hel generation Svenska videovåldfans.

Samtidigt på andra sidan Nordsjön blir videodistributörer oroliga över de tillsynes helt spontana razziorna mot Engelska videobutiker och tar upp diskussionen med DDP (Åklagarmyndigheten) om vilka filmer man tryggt kan ha framme i butikerna i ett försök att undvika de dramatiska razziorna. DDP svarar med att presentera ett antal filmer som kom att bli den ökända Video Nasties-listan. En lista med 72 filmer som var förbjudna i videohyllorna i Thatchers Storbritannien.

Trettio år senare anses titlarna på Video Nasties-listan vara guldkorn i cineasternas samlingar och turbulensen kring dem avhandlas nu i dokumentären Video Nasties: Moral Panic, Censorshop and Videotape av författaren Marc Morris (Art of the Nasty) och genreregissören Jake West (Evil Aliens, Doghouse).

Lämna en kommentar