The Signal

För att göra enastående sci-fi på minimal budget behöver du inte bara ett manus som utmanar gränser. Det ställer också krav på bild- och scenlösningar kapabla att förflytta publiken långt från deras egen verklighet. Festivalbesökare som hade turen att se William Eubanks debut, Angels and Airwaves-kompade Love, i en packad visning år 2011, är bekanta med hans förmåga att skapa just det. Eubank har förmåga att kombinera stora, emotionella koncept och magnifikt, kreativt foto för att skapa enormt mycket av väldigt lite. Men sin andra film träder den kombinationen fram med ännu större kraft.

Att avslöja handlingen hos en film som konstant överraskar är både osympatiskt och taktlöst. The Signal är en kamp mellan människans rationalitet och känslor, mellan logik och magkänsla och kanske, bara kanske, är den en version av Platons grottliknelse. Den närmaste jämförelsen är en korsbefruktning av District 9 och Philip K. Dicks paranoida världsvrängarbok Valis, inspirerad av The Twilight Zone.

Verkligheten smulas sönder och byter skepnad. Det kommer att fylla dig med förundran.

Lämna en kommentar