Housebound

Sedan premiären på South by Southwest har Housebound kallats ett av årets genremåsten. En helt och hållet egen, oberäknelig skräckkomedi med närmast maniskt skådespel av Morgana O’Reilly i huvudrollen som trotsiga våldsverkaren Kylie, dömd till husarrest i sitt barndomshem som hennes pratkvarn till mor garanterar är hemsökt. När hemsökelsen visas sig vara allt annat än prat, tar Kylie saken i egna händer, fast besluten att inte ta någon skit från ilskna vålnader.

Med våghalsighet och inte så lite fräckhet drar regissören-manusförfattaren-klipparen Gerard Johnstons debutfilm lakanet av konventionella troper. Där de flesta skräckkomedier utnyttjar larviga premisser och regi som aktivt skyltar det absurda i övernaturliga situationer, spritter Housebound till liv genom att ta sig själv och sina skräckmoment på största allvar. Komiken kommer organiskt från karaktärerna själva och deras ofta dödsallvarliga handlande. Tonmässigt är den bäst jämförbar med Wildes Spöket på Canterville – smart, tekniskt brilliant och utsökt nervkittlande.

 

Lämna en kommentar