Medeltiden var en otäck tid. Det är i alla fall vad jag lärt mig från alla filmer jag sett som handlar om den där tiden fylld av vidskepelse, mörker och ond bråd död. Ondast och brådast av dem alla är Digerdöden.

När regissören Christopher Smith ger sig i kast med att skildra den, sparas inget av medeltidens grymhet. Mannen bakom FFF-klassikern underhållande resa full av tortyr, necromantik och naturligtvis, splatter. Handlingen utspelar sig mitt under det första stora pestutbrottet. En liten ensam by på den engelska landsbygden sägs vara immun mot sjukdomen. På sant medeltidskyrkligt manér antar man att mörka krafter är i görningen och en grupp riddare, anförda av Sean Bean (Boromir från sagan om ringen-filmerna) och med en ung munk spelad av nykomlingen Eddie Redmayne i släptåg, får i uppdrag att undersöka. Den kollision som äger rum när riddarna klampar in i byn och kristendom ställs mot hedendom, lovar att inte göra något splatterfan besviket och Smith lättar knappast på bilden av medeltiden som den grymmaste tiden.

Joakim Sten