Hans Rudolf Giger har gått bort 74 år gammal men lämnar ett otroligt intryck efter sig inom bisarr konst. Han var en målare, skulptör och designer som är mest känd inom fantastisk film för sin inflytelserika design av, bland annat, Xenomorphen från Alien (1979) men om det är allt du känner till av hans arbete så behöver du ta dig till google bildsök. Nu genast.

Giger var en sådan person som sömlöst kunde ge sitt rika inre liv fysisk form och ge det groteska en sådan ömhet att man inte kan låta bli att se vad som är vackert hos det. Han behandlar mardröm och fantasi med samma lins. Kroppen ställs mot maskinen, mot sig själv och mot det undermedvetna, utan att släta över. Det våldsamma och det erotiska får både locka oss och skrämma oss så att vi kan ställa oss frågor om dess natur och vårt förhållande till det.

Tack, H. R. Giger, för allt du gjorde för oss.

Southland Tales (2006) är en underlig film. En rörig film som försöker berätta en historia som är för stor för dess två timmar. En postmodern film som kör i vansinnesslalom genom olika genrer till en punkt där samma scen kan vara en nyckelscen med olika betydelser i olika tolkningsplan. Den är också min favoritfilm.

Efter att kärnvapen har detonerat på amerikansk mark har privata och statliga intressen lierat sig för att hålla befolkningen under kontroll, i säkerhetens namn. En grupp neo-marxister har en plan för att hejda utvecklingen tillsammans med veteranen Roland Tavener (Sean William Scott). Samtidigt är den politiskt kopplade filmstjärnan Boxer Santaros (Dwayne Johnson) förrsvunnen, och vad är egentligen hans koppling till porrskådisen Krysta NOW (Sarah Michelle Gellar)? Dessutom börjar underliga fenomen påverka Los Angeles och som grädde på moset så är det valår.

Jag ska villigt erkänna att första gången jag såg Southland Tales så satt jag förvirrad efteråt, vad hade jag just sett? Men det var en bra förvirring, en sådan som kommer av att behöva sortera nya intryck, och två saker visste jag omedelbart: Jag ville se om den och jag älskade humorn.

Efter att ha bekantat mig ganska ingående med filmen tror jag att anledningen att den är svår att ta till sig är åtminstone delvis att den jobbar på många, ibland självmotsägande, plan samtidigt. Håll därför tillgodo med några röda trådar att följa genom filmen:

Donnie Darko-kopplingen: Har du sett Donnie Darko? Om nej: gör din läxa och kom tillbaka, Om ja: Toppen, många teman återkommer. Boxer är din huvudperson. Håll utkik efter: färgade sfärer, droger, drömmar, memory gospel och själskanaler.

Uppenbarelseboken: Om du kan din bibel kan det vara värt att gå på det här spåret istället. Roland är din huvudperson. Håll utkik efter: bibelsymboler, moraliskt förfall, hybris, snubbar som liknar Jesus, förlåtelse.

Satir: Vissa saker i det här spåret är supertydliga andra lite mer subtila, oavsätt finns här en del kul att hämta. Håll utkik efter: kapitalism vs kommunism, frihet vs ofrihet, sagofigurer.

Metakomedi: Genomsyrar hela filmen på alla nivåer, och ger en konstig känsla där man undrar om det är på allvar eller ironiskt. Rätt svar är förstås: båda. Samtidigt. Håll utkik efter: castingen, Hollywood, manuset The Power, one-liners, produktplaceringar.

Oavsätt vad man tycker om det intellektuella innehållet, så blir det jäklar i det åka av!

Studenttidningen Lundagård tog ett snack med vår festivalchef Johan Barrander.

Hela intervjun.

.. sa vi att det är fredag?
Del 8, FFF Vlog – presenteras av Maritte & Henriette