Jag ska försöka säga det här utan att avslöja för mycket.

Tidsresor är ganska awesome. Och är egentligen helt ologiskt. Paradoxerna som uppkommer är ofta för komplexa för att förstå, men det gör inget. Det är just därför det är så awesome. Tidsresor gör en film fantastisk oavsett vart den utspelar sig i övrigt.

Begränsningarna för att resa genom tiden är olika från historia till historia. Jag har älskat tidsresor sedan jag var väldigt liten (tack, Time Bandits) och gillar att jämföra de olika tolkningarna av hela konceptet. Predestination har en av de bästa jag sett hittills. Det finns några enkla regler, och det ser sjukt snyggt ut.

Så, om du verkligen verkligen hatar tidsresor så kanske du inte gillar den här filmen. För resten är det inte ens en fråga. Och nu har jag inte ens sagt nåt om story, det otroliga skådespeleriet eller Ethan Hawke.

WOWZA! Den här filmen var inte vad jag hade väntat mig. High Kick Angels är films som gav mig kramp i smilgroparna. Med förvånansvärt underhållande och snyggt välkoreograferade actionscener nästlar sig filmen in i hjärtat och stannar där. Gosigt!

I High Kick Angels får ett ungt gäng med film- och actionhjälteaspirationer chansen att leva upp till deras potential när några bossar och deras underhuggare bryter sig in på gängets skola. Inspirerade av stjärnor som Bruce Lee och Jackie Chan vägrar tjejerna att lägga sig ner. Det här är en film som inte förlöjligar unga kvinnors actiondrömmar, utan den ger dem istället fritt spelrum. Våra hjältar slåss, blir slagna, nerslagna men ställer sig igen. Kort sagt, se den!

Richard Bates Jr. är åter aktuell på FFF efter skräckundret Excision för två år sedan! I Suburban Gothic behåller Bates samma färgsprakande stil men adderar en extra dos svart humor. Hans karaktärer fortsätter att vara lika härligt excentriska och skådespelaren Matthew Gray Gubler gestaltar en lika energisk personlighet till huvudkaraktär som den vi lärt känna från hans Spencer Reid i Criminal Minds. Lägg därtill en blek och svartklädd Kat Dennings som sidekick och storyn absoluta negativa pol…

Det som börjar som en oskyldigt lättsam komedi urartar snabbt till en fullfjädrad skräckparodi, men minus den där jobbiga pinsamhetskänslan.

Och just det, nämnde jag att John Waters gästspelar..?

Det finns olika sorters skräck, både på film och i verkligheten. Vad det gäller film så får man ut olika saker från olika sorters skräckfilmer. Ibland skrattar man åt konventioner, ibland ryser man åt grafiskt blodiga scener, ibland sitter man som på nålar för att se om protagonisterna lyckas fly från de maskerade förföljarna. Det finns många fler exempel men den skräck som vi kanske främst kommer ihåg, långt efter det att filmen har slutat spelas upp på duken, är den som kryper in under skinnet och tar sig upp via blodomloppet till hjärnan, där den bosätter sig och hela tiden viskar: ”Det är så här verkligheten ibland ser ut.”

Det är precis sådan skräck som hittas i Alleluias isande spänning. Filmen är baserad på det verkliga paret Martha Beck och Raymond Fernandez och deras brott och blottar, med hjälp av pricksäker regi och fantastiskt skådespeleri, människans mörka sidor.

Ute på en öde i Norges skärgård möter vi det förälskade författarparet Thomas och Kathrine som ska spendera en vecka där ensamma. Rätt snart efter att de gått iland får vi se det som har försökt hållas gömt, nämligen Thomas maktbehov och våldsamma karaktär. Efter en konfrontation förlorar Thomas medvetandet och när han vaknar har han förlorat minnet. Detta får Kathrine att ställa frågan: vem är det som har vaknat?

Med relativt enkla medel bygger Nini Bull Robhsam upp denna en psykologiska thriller. Iscensatt i en fantastiskt vacker men karg miljö får vi uppleva ett porträtt av fysiskt och psykiskt våld i en nära relation. Amnesia får oss att känna kärlek, hopp och ångest. Med närbilder som inte låter oss komma undan missar vi inte några blickar eller känslor. Närbilderna, miljön och förhållandet ger en klaustrofobisk känsla där varken Kathrine eller publiken kan komma undan. Men det finns bara så mycket vi kan ta. Amnesia berättar hur en inte bör glömma eller ignorera destruktiva delar i ett förhållande. Kort sagt, det här är en solid välgjord stark thriller som levererar.